Coach's Corner

I mitt förra inlägg skrev jag bland annat om de roller som deltagarna kan ha i laget eller arbetsgruppen samt hur viktigt det är att alla känner att de har en roll som är positiv för dem själva men också att man får möjlighet att prova nya roller. I detta inlägg fortsätter jag att utveckla mina tankar kring den arbetsgrupp som laget utgör och kopplar detta till hur det ser ut just nu och hur den kommande säsongen för ecoÖrebro Stars Baskets lag kan bli.

Alla arbetsgrupper går igenom olika ”faser”. När gruppen är ny eller ung, det vill säga inte funnits så länge fungerar den på ett sätt när gruppen är mer ”mogen” så att säga befinner den sig i en ny fas och så vidare. Man brukar tala om den tre faserna tillhöra - fasen, rollsökningsfasen, och öppenhetsfasen. De aktuella faserna återkommer sedan i grupper följande på varandra i en oändlig spiral.

I tillhöra - fasen råder en viss rollförvirring och osäkerhet. I denna fas har en eller flera medlemmar kommit till som mer eller mindre rubbar de invanda mönster som funnits i gruppen tidigare eller så är det så att hela gruppen faktiskt är nybildad. Fasen präglas av att gruppmedlemmarna funderar över om de vill tillhöra gruppen, vilken roll de kan få, om de kommer att trivas med de andra som är med i gruppen, vilka uppoffringar som kan krävas av dem för att vara med i gruppen och så vidare. I denna fas har inte medlemmarnas roller ännu tydligt mejslats ut utan de är öppna för ”förhandling”. Rollerna har inte så att säga ”cementerats” utan de flesta försöker vara artiga och varandra till lags. För ett basketslags räkning kan detta innebära att olika lagmedlemmar kan testa om de vill och ges möjlighet av övriga att vara den som leder de andra på planen, är ”lustigkurren”, ”analytikern” och så vidare utan att det få några grava konsekvenser.

I rollsökningsfasen som sedan följer mäter sig och konfronteras deltagarna med varandra om vilken rollfördelningen skall vara. Lagmedlemmar kan rent praktiskt komma i konflikt med varandra om vem som skall vara den som leder laget på planen och den som så att säga går vinnande ur denna ”strid” är den som på det tydligaste sättet får de andra lagmedlemmarnas, coachens och eventuella viktiga personers förtroende. I denna fas kan man säga att rollerna i laget i någon mån blir fastare. Jag tänker mig här att de roller som är upp tillförhandling också rör spelarnas positioner, deras speltid samt när under matcherna som olika spelare för spela. Rollförhandlingarna gäller alltså även vem som gör vad på planen samt hur mycket eller lite tid som spelarna skall få för att utföra det arbete som de förväntas göra.

I öppenhetsfasen har deltagarna i gruppen funnit sina roller och deltagarna kan känna en viss trygghet med dem. Det innebär att energi frigörs för det arbete som skall utföras. För laget innebär detta att sådana saker som att arbeta tillsammans som ett lag i försvar och anfall blir lättare eftersom deltagarna (på gott och på ont kanske man skall tillägga) har accepterat varandras uppgifter, den tid som erhålls för att utföra dem och så vidare.

Jag kanske också skall tillägga att coachen också är en del av de förhandlingar och kamper om roller som pågår. Det som står på spel är helt enkelt vilket förtroende som ledare som lagmedlemmarna ger sin coach och hur mycket han eller hon lyckas erövra av detta förtroende. Tyr sig spelarna till coachen som enbart en vad man skulle kunna kalla ”administrativ ledare”, det vill säga som någon som ges förtroendet att ordna skjutsar, tvätta dräkter och så vidare eller ges coachen också förtroendet att lägga upp speltaktiken att genomföra träningsmoment med mera samt att vara en ”moralisk ledare” som ingjuter mod och självförtroende när laget har motgångar. Detta är sådant som är öppet för förhandlig och kamp.

Mycket intressant i detta sammanhang är hur lagets informella ledare agerar. Den eller de Informella ledarnas sätt att agera är nämligen avgörande för lagets förtroende för den formella ledaren. Utan de informella ledarna klarar nämligen inte den formella ledaren att genomföra sin uppgift. Stödet måste så att säga hela tiden återskapas i gruppen genom att flera lagmedlemmar tar ansvar för att man tillsammans talar om att den inslagna vägen är den rätta, att man hjälps åt att fokusera gruppens uppmärksamhet, komma ihåg överenskommelser och så vidare. Och det är i detta arbete som de informella ledarna gör avgörande insatser. Men de svetsar också samman gruppen på ett sätt som formella ledare sällan klarar av eftersom det alltid finns ett visst ”glapp” eller avstånd mellan arbetsgruppen och den formella ledaren. Den formella ledaren har därför med viss nödvändighet sin viktigaste uppgift på det arbetsmässigt planet medan de informella ledarna gör de viktigaste insatserna på det sociala planet.

Varför har jag då tagit upp detta? Jo därför att jag menar mig kunna se att alla tre lag som denna säsong formats i ecoÖrebro Stars Basket (Division 2, HU 20 och HU18) faktiskt befinner sig i de två första faserna där det ännu (cirka 2 månader efter att lagen formerades och klubbyte skedde) finns en viss förvirring och vad gruppen skall kunna åstadkomma men också en viss ”kamp” om vilken eller vilka roller, speluppgifter, speltider och så vidare de enskilda individerna skall ha. Man får därför räkna med att de arbetsuppgifter som de tre lagen ställs inför inte kan lösas på ett helt optimalt sätt (att spelet fungerar helt friktionsfritt på planen och så vidare). En viss mängd energi går helt enkelt åt till annat än att spela basket. Som enheter kommer lagen att vara betydligt starkare när vi kommit en bit till in i säsongen. Och det känns ganska bra att tänka på att det förmodligen kommer att ske en nivåhöjning senare under säsongen för alla tre lagen. Detta särskilt med tanke på att jag bedömer att lagen redan nu presterar ”rätt okay basket” om jag uttrycker mig så.

Sedan får man ju också komma ihåg att spelarna i lagen just nu lär sig en hel del nya saker, nya drills, nya spelsystem och att allt detta skall utföras tillsammans med spelare som delvis är nya för dem och så vidare och att detta också binder upp energi och fokusering. Ur ett pedagogiskt och utvecklingsmässigt perspektiv är det också så att all inlärning och utveckling går stegvis. När stora kliv skall tas i inlärningen eller när utmaningen på annat sätt blir stor (som till exempel vid omförhandlingar av roller) så ställer det extra höga krav på individens förflyttning upp på kunskapstrappan. Hos barn men också vuxna pratar man till exempel om att utmaningar ibland leder till att individen eller gruppen stannar på ”platåer” eller till ock med tillfälligtvis går tillbaka (på vetenskapligt språk ”regredierar”) för att senare komma tillbaka på en ”högre nivå” av kunnande /kompetens /färdigheter.

Ser vi på framtiden i detta perspektiv, att våra lag just nu både går genom de första faserna i hur en grupp formas men också att mycket nytt just nu lärs in, så är det nog rimligt att anta att lagen har en hel del energi uppbunden i annat än just att fungera optimalt som basketlag. Men det nu sagda kan ju därmed också innebär att säsongen längre fram basketmässigt kan bli riktigt intressant!

Coach